År 1915 dog Erik Johan Ljungberg, som hade lett Stora Kopparberg i fyrtio år, först som disponent och senare som styrelseordförande. Under decennier hade bolaget präglats starkt av hans personliga ledarskap. När han gick bort blev behovet av en tydligare och mer modern organisation mer påtagligt.

En Wallenberg tar plats

År 1916 blev Marcus Wallenberg styrelsens ordförande. Det blev början på en lång period av stark Wallenberg-närvaro i bolaget. Under de följande decennierna kom familjen att spela en viktig roll i Stora Kopparbergs utveckling.

Marcus Wallenberg gick in i bolaget med ett tydligt fokus på struktur, styrning och långsiktighet. Övergången efter Ljungberg handlade inte bara om att ersätta en person, utan om att anpassa företaget till en mer modern form av ledning där ansvar och beslutsvägar blev mindre personbundna.

Rekryteringen av Emil Lundqvist

Ett viktigt steg kom 1923 när Emil Lundqvist tog över ledningen för Stora Kopparberg. Han var då redan en erfaren industriledare med bakgrund i bland annat ASEA, Scania-Vabis och Kopparbergs & Hofors sågverks AB.

Lundqvist kom att få stor betydelse för bolagets fortsatta utveckling under mellankrigstiden. Hans ledarstil beskrivs ofta som lugn, metodisk och försiktig, vilket passade väl i ett företag som gick från en äldre, mer personcentrerad ledningsmodell till en mer organiserad företagsstruktur.

Från personligt ledarskap till modernare styrning

Förändringen efter Ljungbergs död var därför större än ett vanligt skifte på en chefsposition. Den markerade en övergång från ett bolag som under lång tid hade formats av en mycket stark ledargestalt till ett företag där organisationen i sig fick större betydelse.

Det var en utveckling som låg i linje med hur många större industriföretag förändrades under 1900-talets början. I Stora Kopparbergs fall blev den särskilt tydlig eftersom Ljungbergs ställning hade varit så ovanligt stark under så lång tid.