Vid Dalälvens strand i Borlänge ligger Domnarvets järnverk, en industrianläggning som under stora delar av 1900-talet var en central del i Stora Kopparbergs stålproduktion. Här tillverkades handelsstål som såldes över hela världen.

Från koppar till järn

Att Stora Kopparberg engagerade sig i järntillverkning var ingen slump. Bergslagen var genomsyrat av järnmalm och kunskapen om metallurgi som hade byggts upp i koppargruvan kunde överföras till stålindustrin. Domnarvet blev den plats där denna kunskap omsattes i stor skala.

Järnmalmen hämtades från Grängesberg och andra mindre gruvor i södra Dalarna. Vid Domnarvet förädlades den till handelsstål som skeppades ut på världsmarknaden. Det var en komplett industrikedja, från malm i berget till färdigt stål.

Expansionens år

Under åren närmast efter kriget och fram emot 1960 steg efterfrågan på bolagets produkter stadigt. Priserna var goda och utvecklingen präglades av nästan oavbruten expansion. Domnarvet fick omfattande investeringar och var en av de främsta mottagarna av bolagets satsningar.

Men det var inte bara Stora Kopparbergs industrier som växte. Industrin expanderade världen över och under mittern av 1960-talet skärptes konkurrensen på de internationella marknaderna påtagligt. Priserna pressades, särskilt på de bulkvaror som Domnarvet framställde.

Stålkrisens slutakt

Under 1970-talet blev situationen ohållbar. Förlusterna för både specialstålverken och handelsstålverket i Domnarvet växte. Radikala åtgärder blev oundvikliga. 1978 bildades det halvstatliga Svenskt Stål AB och Stora Kopparberg överlät sin handelsstålrörelse, inklusive Domnarvet och järngruvorna, till det nya bolaget.

Det var slutet på en era. Men Domnarvet lever vidare i Borlänge och de som passerar de gamla industribyggnaderna vid älven kan fortfarande ana skuggan av den tid då stål var en stor del av Stora Kopparberget.